Magiska accessoarer

Vissa dagar önskar jag att jag hade en magisk pryl som gjorde mig lite bättre än vanligt. I brist på det har jag istället läst tre böcker som alla handlar om killar med magiska attribut.

I Den magiska kepsen av Petter Lidbeck får hittar Mostafas pappa en keps på sjukhuset där han arbetar som städare och när Mostafa sätter på sig kepsen vet han plötsligt allt. Han kan rabbla huvudstäder och matematiska uträkningar hur lätt som helst! Och med tanke på att han hade noll rätt på senaste matteprovet så är det en klar förbättring. En dag blir klassen inbjuden som publik till en frågetävling på tv och Mustafa har kepsen på när de åker.

Malte, som vi får möta i Mitt liv som Gameboy-nörd av Simonette Schwartz, är inte heller så bra i skolan. Det beror på att han sitter och spelar Gameboy på lektionerna och även på att han är lite okoncentrerad på grund av att hans bästa kompis Sam nyligen har dött. En lektion beslagtar fröken hans älskade Gameboy för att han spelat under lektionen och när han ska återfå det visar det sig att någon ha stulit det! Hos skolsyster hittar dock Malte Sams glasögon och med dem på sig kan han se in i allt – både genom väggar och in i människors innersta. Frågan är om de kan hjälpa honom att hitta sitt älskade Gameboy…

I den tredje boken, Fabians fantastiska fotbollsskor av Arne Norlin, är det, precis som titeln avslöjar, ett par fotbollsskor som är magiska. Fabians föräldrar är helt ointresserade av fotboll men däremot är hans farmor jätteintresserad och har spelat i damlag som ung. Dessutom var Fabians farfar en känd fotbollsspelare från Brasilien och med ett par fotbollsskor som farfadern köpt på fötterna gör Fabian succé fast han är yngre och mycket mindre till växten än alla andra. Frågan är dock om han klarar sig lika bra utan de magiska skorna.


Om ni har känner att vardagen är grå och trist tycker jag att ni ska läsa någon av de tre böckerna och drömma er bort lite. Eller varför inte gå och leta efter ett magiskt föremål själva? God jakt!



Bilder tagna ifrån Tiden förlag, LL-förlaget samt Fredrika.

Higurashi no Naku Koro ni

Kategori: Film, anime
Antal avsnitt: 26
År: 2006
IMDB
AniDB
Wikipedia



En ungefärlig översättning av Higurashi no Naku koro ni vore När skymningscikadorna gråter och kan sammanfattas som en skräckfylld deckare med övernaturliga inslag.

Serien grundar sig på ett datorspel skapat av japanska amatörer och utspelar sig under juni 1983 i byn Hinamizawa på japanska landsbygden. Stämningen är till en början lättsam och uppsluppen, men allteftersom tiden går börjar tittaren få insikt i byns betydligt dunklare baksida. De oroväckande inslagen eskalerar så småningom till ett klimax efter några avsnitt. Och sen börjar allt om igen. Med samma karaktärer, samma miljö, samma tid, men med ett nytt vansinne.

Extremsöta och oskuldsfulla karaktärer blandat med övervåld och rejält upprörande tortyrscener är inget helt nytt grepp, men sällan har det gjorts med sådan här obehagsväckande stil och det gör rejält ont att titta ibland

Det här är anime som använder animemediets kvaliteter och som har vision. Visionen om en junimånad som aldrig tar slut.


Seriens intro

ST- Debut

Detta är egentligen inget annat än reklam. Bra video till bra låt!


ST-Debut

Add to My Profile More Videos


www.rundgangmedia.se
www.musicrelated.net/st/

Antikvariat Blå Spegeln

Författare: Martin Widmark
Uppläsare: Jonas Karlsson
Förlag: Bonnier Carlsen
Speltid: ca 3 timmar fördelat på 3 CD

Detta är första boken i bokserien om David och Larissa. Ytterligare två* har kommit ut och samtliga berör (natur)vetenskapliga och existentiella frågor och riktar sig främst till barn i åldrarna nio till tolv år. Widmark har skrivit väldigt många barn- och ungdomsböcker och är kanske mest känd för sin omtyckta bokserie om LasseMajas Detektivbyrå.

I Antikvariat Blå Spegeln träffas David och Larissa för första gången när de båda hamnar bredvid varandra i klassrummet då de börjar sjunde klass. Davids föräldrar är och forskar i Afrika och han bor därför hos en man vid namn Melkior som har ett antikvariat med inriktning mot biologi och zoologi. En dag är dock plötsligt Melkior spårlöst borta och David tar Larissa till hjälp för att försöka förstå vart han har tagit vägen. Snart förstår de att självaste Charles Darwin har ett finger med i spelet…

Boken är spännande och jag sträcklyssnade på den, vilket gick bra med tanke på att den är rätt kort. Jonas Karlsson gör en väldigt bra inläsning. På sina ställen upplever jag att historien är lite väl enkel och banal, men å andra sidan är jag ju lite äldre än den tänkta målgruppen. Likväl kan jag dock tycka att språket är lite väl svårt ibland, beroende på hur gammal läsaren/lyssnaren är. Dessutom har jag lite svårt för böcker som delvis bygger på fakta och delvis är helt uppdiktade. Exempelvis tror jag inte, utan att avslöja för mycket, att allt som berättas om Charles Darwin är sant. Det krävs då att en ordentlig diskussion kring boken då det kan vara knepigt att skilja dikt från verklighet.

* Den trettonde gästen och Dårarnas ö

Interstella 5555: The 5tory of the 5ecret 5tar 5ystem

Kategori: Musikvideo
Längd: 68 min
År: 2003
IMDB



Interstella 5555 är en film som egentligen inte är en film. Men som är ett mästerverk. Historien om ett intergalaktiskt musikband som kidnappas av en illvillig skivbolagsdirektör är nog så simpel, men berättas på ett fascinerande unikt vis.

Filmen, som är ett samarbete mellan Reiji Matsumoto och den franska house-duon Daft Punk, följer nämligen låtlistan i Daft Punks album Discovery och är därför egentligen en enda lång musikvideo.

Låtarna lyckas vara intensiva och intressanta samtidigt som de egentligen endast är en slags ljudmatta till den stumfilmsinspirerat dialoglösa filmen. Filmen återgäldar denna gest och resultatet blir en symbios där summan är så mycket större än bitarna att det räcker till ett helt nytt pussel.

Produktionen sprudlar åttiotal där både Matsumotos animeringsstil och Daft Punks retroelektroniska sound verkar ha sina rötter.

Det här är en resa. Behandla det som en tripp. Du kommer landa bättre än du lyfte.

Katamari Damacy (dubbelrecension)

Utvecklare: Namco
Skapare: Keita Takahashi
Konsol: PS2 (2006)
IGN
Officiell site på engelska



När the King of All Cosmos i ett fylleslag (vilket tydligen framgår av tidigare versioner men tagits bort i den här) råkar förstöra alla stjärnor i universum beordrar han sin pytteprinsson att ställa allt till rätta igen. Genom att rulla sin katamari (klump/boll) över och samla upp ”skräp”, det vill säga praktiskt taget alla och allt på jorden, och öka dess omkrets är det möjligt att, när den blivit stor nog, återskapa planeter och stjärnor. Om man inte lyckas känna sig helmäktig genom att rulla upp kinesiska muren eller eiffeltornet i sin Katamari missar man helt klart hela grejen med spelet.

Spelaren styr katamarirullandet enbart med de 2 analoga spakarna vilket kan te sig förvirrande och lite halvkrångligt från början men snart uppfattas som helt logiskt.

Det som gör Katamari Damacy så unikt är bland annat den enkla men trots det snygga grafiska designen som ser ut att vara ritad av en femåring eller eventuellt en pårökt speldesigner. Hursomhelst fungerar utseendet ihop med catchy musik, varav minst en låt sjungen av en japansk Björn Skifs, sjusärdeles bra.

Det enda aninges tröttsamma med spelet är lite för långa snacksekvenser, vilket man dock kan skippa om man känner för det.


Taget från YouTube och inte någon av oss som spelar.

Allt jag hade hört innan jag började spela var att det skulle vara ett helt galet spel och att det gick ut på att rulla en boll, vilket stämde precis. Jag minns hur vi satt och bara stirrade med öppna munnar. Introt till spelet gör droger helt klart överflödiga.

Katamari Damacy utmärker sig i grafik, ljud och innehåll. Och ja, man ska bara rulla en boll men sällan har det varit så trixigt och framförallt så otroligt roligt. Jag gillar verkligen de lite längre banorna där man ska börja med att rulla upp gem och småsaker och så småningom växer bollen så man till slut rullar upp hela städer.

På grund av den galna och trallvänliga musiken samt det varierade baninnehållet tröttnar man inte i första taget. Tröttnar man gör man nog snarast det i början då det var minst sagt klurigt att lära sig styra och de första banorna var lite väl svåra.


Videoklipp från YouTube, dvs. här och här.

Sandvargen

Författare: Åsa Lind
Illustratör: Kristina Digman
Bokförlaget Rabén & Sjögren (2002)
Isbn: 9129654130

Åh, vad jag blev förälskad i boken om Sandvargen och Zackarina!

Åsa Lind har nu kommit ut med inte mindre än tre böcker om Sandvargen, varav jag har läst den första. I den får vi lära känna Zackarina som till en början har en ganska tråkig sommar med sina föräldrar vid havet. En dag möter hon dock en ny vän på stranden, nämligen Sandvargen. Tillsammans med honom leker och filosoferar Zackarina sommaren lång vilket resulterar i femton fristående kapitel i boken.

Jag tycker om boken på grund av de härliga karaktärerna och för att boken tar upp filosofiska funderingar på ett lättbegripligt och roligt sätt. Av den anledningen tror jag att alla åldrar kan ha glädje av boken. Nu vet jag exempelvis att blåmärken kan ses som modighetsmedaljer och hur jag ska kunna ta mig ur knipan om jag tvingas sjunga högt för alla på kalas fast jag inte vill.

Bild från Barnbokhandeln.

Little miss sunshine (dubbelrecension)

Genre: Dramakomedi
Längd: ca 100 min
I rollerna: bl. a. Toni Collette, Greg Kinnear
År: 2006

IMDB

Följ med familjen Hoover på deras vansinnesfärd, mot skönhetstävlingen Little miss Sunshine, med den ena ihopbrakande familjemedlemmen efter den andra – i ett färdmedel som har sett soligare dagar. Denna söta lilla film kretsar kring en liten tjej och hennes stora drömmar om att vinna skönhetstävlingen Little miss Sunshine. Filmens såväl indirekta som direkta budskap handlar om att aldrig ge upp trots motstånd. Det är ok att förlora, men gör man det, så ska man göra det med stil!

En alldeles lagom film skulle jag vilja säga; lagom mängd lock till skratt och scener-som-måste-tas-igen* men ändå med lagom mängd ”mörka undertoner”. Låt inte mitt ’lagom’ (kan kanske ha lite negativ klang ibland?!) förleda; filmen ÄR helt klart sevärd!

*Jag behövde bara ta om två scener 3 respektive 5 ggr innan jag kunde se vidare.

Jag ser sällan om filmer. Little Miss Sunshine har jag sett tre gånger – än så länge. Denna, lite speciella roadmovie, är helt i min smak.

I en skruttig minibuss åker familjen Hoover på en lång resa genom landet för att låta den elvaåriga dottern tävla i skönhetstävlingen Little miss sunshine. Med i bilen är hennes målinriktade fader, drogberoende farfar, självmordsbenägne morbror, småsvåra bror samt hennes mamma som försöker behålla lugnet i kaoset. Och kaos blir det.

På några få ställen blir filmen kanske lite tramsig men på det stora hela är det en film att älska. Det var länge sedan jag både skrattade och grät till en och samma film och dessutom gjorde båda sakerna samtidigt. Detta är en film som jag tror berör alla, på ett eller annat sätt.

Bilder från IGN och impawards.

Spider-Man 3

Längd: Över 2 timmar
År: 2007
Regi: Sam Raimi
I rollerna: bl.a. Tobey Maguire, Kristen Dunst, Bruce Campbell
IMDB



Med tanke på hur intressant recensionsmaterial jag samlat på mig sedan Asterix och Vikingarna är det ironiskt att det här handlar om just Spider-Man 3. Doktorander i serievetenskap kan glädjas över skurkar som Sandman, Venom och i viss utsträckning Green Goblin 2. Tillsammans med trippeltråkiga Tobey Maguire tillför de dock endast chamerande meninglösthet

Budskapen i Spider-Man 3 är ”hångla inte med andra om du kilar stadigt” samt ”var inte ihop med en superhjälte, det är asjobbigt” och handlingen... är obefintlig, men fruktansvärt lång. Understryker: Det finns ingen handling. Inget händer!

Filmens ljuspunkt är Bruce Campbell - komiskt geni, actionhjälte och regissören Sam Raimis kompis - med ett bejublat inhopp som kyparfransos i charmerande Pang i bygget-stil.

Det här är en fabulöst meningslös sentida superhjältefilm. Och det kommer från någon som sett Ghost Rider, Blade Trinity, Fantastic Four, Daredevil, Elektra, Superman Returns samt Catwoman.

Jag vet vad jag pratar om.

Premonition

Genre: Dramathriller
Längd: ca 90 min
Skådespelare: bl a Sandra Bullock, Peter Stormare
År: 2007
IMDb


Drömmar kan vara riktigt förrädiska ibland. Förrädiska såtillvida att det som händer är så påtagligt verkligt att det inte går att vakna upp – man är redan vaken fast man inte är det, vilket kan vara såväl underbart som fruktansvärt. Underbart som när man tillåter sig själv att släppa alla hämningar och kasta sig i armarna på den evigt förbjudna passionen,* eller när man sträcker ut armarna och helt plötsligt bara flyger. Fruktansvärt som när man drömmer att en närstående dör och det finns ingen återvändo, hur mycket man än bönar och ber om att få vakna upp. När man väl vaknar upp på riktigt och finner att allt är som det ska, alla lever, kan det vara väl så skrämmande om än paradoxalt. Men varför skulle en sådan dröm inte kunna vara mer sann än verkligheten? Kan det vara något som försöker säga en något, liksom för att förvarna?

*Och ja, sådana drömmar ÄR förrädiska eftersom de, liksom bad dreams, oftast känns just påtagligt verkliga, och man tror allvarligt att anledningen till varför inte personen ligger bredvid, när man väl vaknar upp, är för att denna står i duschen efter nattens äventyr... Varför? För att jävlas såklart!

Vän av ordning

Författare: David Batra tillsammans med en upprörd allmänhet
Illustratör: Martin Johansson.
Bokförlaget DN (2005)
Isbn: 91-7588-557-3
Mer om boken
Femsidigt smakprov

Nog för att vi svenskar anses vara ett ganska mjäkigt folk utan temperament, men när det kommer till att reta upp sig på saker är vi säkert världsbäst. Och vad göra när man inte vågar/kan ge sig ut på gatorna och skriva ut sitt vrede? Jo, man skriver en anonym insändare.

David Batra, mest känd som stå-uppare och komiker, har här samlat en hel drös med insändare från 60-talet och framåt. De flesta står för sig sjäva, utan kommentar men till en del har Batra skrivit några rader och i några fall till och med följt upp gamla insändare genom att mejla berörda parter.

Klicka på bilden för att förstora. Har hämtat den från boken och hoppas att herr Batra inte misstycker.

Det var länge sedan jag skrattade så mycket till en bok. Jag kan bara konstatera att folk använde roligare ord förr och att ibland är rubriken (som oftast tidningen själv sätter) minst halva nöjet. Eller vad sägs om rubriker som Svensson såg nöden satte räkan i halsen, Har pimplat gift sedan jag var sju eller Frugan grät och jag kunde inte sova.

Är du nyfiken på historierna bakom dessa rubriker och dessutom vill läsa om varför fler bordeller borde startas, vilka regler som gäller för en riktig karl eller vad vi borde skicka till Indien istället för säd så spring och låna eller köp!

Livets hjul

Orginaltitel: Bom yeoreum gaeul gyeoul geurigo bom (Korea, 2003)
Engelsk titel: Spring, Summer, Fall, Winter... and Spring
IMDB
35 bilder från filmen finns här.




Livets hjul är en långsam och vacker film som följer en pojkes liv från unga år tills han blir gammal. Som den engelska titeln antyder är filmen uppdelad i fem avsnitt som följer årstiderna. Mellan årstiderna passerar dock många år och i sista avsnittet är han således en vuxen man.

I början av filmen lever pojken som lärling till en buddistisk mästare i ett litet tempel ute på en stor flotte i vattnet. Han får en hård men vis buddistisk uppfostran. I andra avsnittet dyker dock en ung men sjuk kvinna upp som ska bo på flotten för att läkas av mästaren och pojken börjar få andra intressen än buddistisk munklära.

Filmen är otroligt vacker och stillsam utan att för den saken vara tröttande. Dialogen är sparsam men symboliken desto mer talande. Jag antar dock att de som är mer insatta i buddismen förstår mer av detta än jag.

Vill du se vackert foto, höra vacker musik och få ett och annat buddistiskt visdomsord så är detta filmen för dig. Filmen är regisserad av Kim Ki-duk som även är känd som regissör till Järn 3:an och jag kan till viss del känna igen känslan i filmen även om de är väldigt olika rent tematisk. Det är för övrigt Kim Ki-duk själv som spelar pojken som vuxen.

The Pursuit of Happyness

Svensk titel: Jakten på lycka (2006)
Kategori: Film
IMDB
Wikipedia






Filmen bygger löst på en verklig historia om Chris Gardner (spelad av Will Smith) som försöker försörja sig på att sälja bärbara röntgenmaskiner till sjukhus i början av åttiotalet. Detta fungerar dock inget vidare och i början av filmen lämnar hans fru honom på grund av de ekonomiska omständigheterna. Kvar står Chris och önskar sig lycka och bestämmer sig för att ta vårdnaden om deras gemensamma son (spelad av Jaden Smith, som för övrigt är Wills son på riktigt), med andra ord: dags att styra upp boende och jobb!

Det är verkligen en äkta feel good-rulle som fungerar fin-fint så länge man inte analyserar innehållet för mycket. Den bygger på den amerikanska drömmen där pengar är den enda vägen till lycka, vilket alla har möjlighet att nå om man bara kämpar och är tillräckligt snygg och smart. Att kunna lösa rubriks kub är exempelvis ett plus.

Av filmen kan jag även dra slutsatsen att för att lyckas med att fånga den flyktiga lyckan så gäller det att springa mycket och länge, mest hela tiden. Hur väl Chris klarar den eviga tidspressen får ni avgöra själva.

Asterix och vikingarna (svenskt tal)

Kategori: Film
År: 2006
Wikipedia (engelska)
IMDB (engelska)



Mitt hopp om Asterixfranchisen tog sig en rejäl törn av denna vämjeliga rövrossling till filmförsök. Svunna stunder hos Asterix och britterna och Asterix tolv stordåd har reducerats till en film som förvisso har birollsförpassade Asterix i titeln, men som istället skildrar en mjukiskilles resa mot mandom och en skensjälvständig jäntas resa mot… suck.

Flickan, Abba, målas upp som ett modernt kvinnoideal i ett kargt mansdominerat vikingasamhälle där hon kommer med radikalfeministiska krav som att få fara med på plundringståg, uttrycka sin ovilja vad gäller kvinnlig träldom, samt välja vem hon vill gifta sig med. Abba bekämpar även patriarkatet med en kort-kort pälsklänning, spel på sin kvinnlighet precis hela djävla tiden, en oförmåga att åstadkomma någonting utan hjälp från en man, och genom att hennes enda syfte i filmen är att förverkliga en man.

Förälder: Undvik att visa det här för ditt barn.
Övriga: Undvik.

Jag skojar inte. Är fortfarande förbannad.

Animal Crossing - Wild World

Kategori: Tv-spel
Titel: Animal Crossing – Wild World
Utvecklare: Nintendo



Ibland önskar jag att mitt eget liv vore mer som livet i Animal Crossing. För efter att under lång tid ha följt utvecklingen i min och de fabelfigursartade invånarnas alldeles egna by så är det enkelheten som gör att jag återvänder. Och stannar.

Livet i Animal Crossing innebär att du har flyttat, kanske hemifrån, och kommer till en liten, liten by där du kan starta ett nytt liv, helt utan den press och ångest som färgar våra liv här i verkligheten. I byn behöver du inte arbeta, men du kan om du vill, kanske med att samla snäckskal? Du är aldrig hungrig eller utsatt, för träden bär frukt året om, och alla i byn tar hand om dig, även om vissa döljer det väl.

Det ligger ett naturromantiskt skimmer över den lilla kassetten. Ett skimmer som kan få även en pseudoåldrande cyniker att må som ett barn. Igen.

Nana vol. 3

Kategori: Manga
Titel: Nana vol. 3
Författare och illustratör: Ai Yazawa



Egentligen borde jag inte läsa Nana. En historia om hur två tjugoåriga flickor med samma namn men totalt motsatta personligheter finner varandra och delar lägenhet i Tokyo borde inte intressera mig. Jag borde sucka trött när prinsess-Nanas pojkvän vänsterprasslar med arbetskamraten Sachiko och självständighets-Nanas försök att slå igenom som sångerska i ett punkrockband är ju ingenting jag egentligen kan identifiera mig med.

Men någonstans halvvägs in i volym tre så händer någonting. Det som tidigare varit något jag köpt en volym av mest som komplement till massbeställningar och som tråkdagsunderhållning växer och genomgår en metamorfos där jag plötsligt börjar bry mig. Karaktärerna får mig att le, ibland rentav skratta, de får min mage att göra ont på ett sätt jag inte riktigt mindes, och det är förlösande skönt.

Nana får mig att önska efter ögonblick. Självständighet. Beroende. Tillförlit. Förverkligande. Kärlek. Sorg.

Nana får mig att vilja leva.

Storslagen invigning

Under pompa och ståt öppnas härmed vår storslagna blogg som i den bästa av världar kommer att innehålla mängder med recensioner av diverse medier.

Håll till godo.