måndag 28 maj 2007

Little miss sunshine (dubbelrecension)

Genre: Dramakomedi
Längd: ca 100 min
I rollerna: bl. a. Toni Collette, Greg Kinnear
År: 2006
IMDB

Följ med familjen Hoover på deras vansinnesfärd, mot skönhetstävlingen Little miss Sunshine, med den ena ihopbrakande familjemedlemmen efter den andra – i ett färdmedel som har sett soligare dagar. Denna söta lilla film kretsar kring en liten tjej och hennes stora drömmar om att vinna skönhetstävlingen Little miss Sunshine. Filmens såväl indirekta som direkta budskap handlar om att aldrig ge upp trots motstånd. Det är ok att förlora, men gör man det, så ska man göra det med stil!

En alldeles lagom film skulle jag vilja säga; lagom mängd lock till skratt och scener-som-måste-tas-igen* men ändå med lagom mängd ”mörka undertoner”. Låt inte mitt ’lagom’ (kan kanske ha lite negativ klang ibland?!) förleda; filmen ÄR helt klart sevärd!




*Jag behövde bara ta om två scener 3 respektive 5 ggr innan jag kunde se vidare.


Jag ser sällan om filmer. Little Miss Sunshine har jag sett tre gånger – än så länge. Denna, lite speciella roadmovie, är helt i min smak.

I en skruttig minibuss åker familjen Hoover på en lång resa genom landet för att låta den elvaåriga dottern tävla i skönhetstävlingen Little miss sunshine. Med i bilen är hennes målinriktade fader, drogberoende farfar, självmordsbenägne morbror, småsvåra bror samt hennes mamma som försöker behålla lugnet i kaoset. Och kaos blir det.

På några få ställen blir filmen kanske lite tramsig men på det stora hela är det en film att älska. Det var länge sedan jag både skrattade och grät till en och samma film och dessutom gjorde båda sakerna samtidigt. Detta är en film som jag tror berör alla, på ett eller annat sätt.


Bilder från IGN och impawards.

söndag 13 maj 2007

Spider-Man 3

Längd: Över 2 timmar
År: 2007
Regi: Sam Raimi
I rollerna: bl.a. Tobey Maguire, Kristen Dunst, Bruce Campbell
IMDB



Med tanke på hur intressant recensionsmaterial jag samlat på mig sedan Asterix och Vikingarna är det ironiskt att det här handlar om just Spider-Man 3. Doktorander i serievetenskap kan glädjas över skurkar som Sandman, Venom och i viss utsträckning Green Goblin 2. Tillsammans med trippeltråkiga Tobey Maguire tillför de dock endast chamerande meninglösthet

Budskapen i Spider-Man 3 är ”hångla inte med andra om du kilar stadigt” samt ”var inte ihop med en superhjälte, det är asjobbigt” och handlingen... är obefintlig, men fruktansvärt lång. Understryker: Det finns ingen handling. Inget händer!

Filmens ljuspunkt är Bruce Campbell - komiskt geni, actionhjälte och regissören Sam Raimis kompis - med ett bejublat inhopp som kyparfransos i charmerande Pang i bygget-stil.

Det här är en fabulöst meningslös sentida superhjältefilm. Och det kommer från någon som sett Ghost Rider, Blade Trinity, Fantastic Four, Daredevil, Elektra, Superman Returns samt Catwoman.

Jag vet vad jag pratar om.